Lite om Sessans olycka 9:e december 2010

Den 9:e december 2010 kom det in ca 10 vildsvin i hästarnas hage och skrämde hela hästflocken i sken. Alla 7 hästar springer genom ett stacket med 3 elrep ut på en åker. De fortsätter springa rakt över åker och rakt igenom staketet runt åkern och ut på asfaltsvägen. Hela hästflocken sätter av längs vägen i full galopp och snart inträffar det som inte får hända. De möter en bil!

Bilen kör på vår lille Shettis Mysak och Sessan skyddar sitt föl genom att själv bli ordentligt påkörd.

När vi får tag på hästarna och kommer in i stallet möts vi av en hemsk syn.

Sessan har ett ordentligt skärsår på höger bog. Såret mäter ca 20x30 cm. Direkt tillkallar vi vår veterinär

I flera timmar långt in på natten jobbar veterinären med att sy ihop henne. Sessan får mängder av lugnande och bedövning, så jag får agera stötta och hålla upp hennes huvud så veterinären kan komma åt och göra sitt jobb. Gissa om mina armar domnade bort efter några timmar! Ett hästhuvud väger mängder!

Vid klockan två på natten var Sessan ihop sydd och klar och veterinären kunde plocka ihop sina saker. Hon såg riktigt grotesk ut med sin rakade bog, grova stygn och dräneringsrör rakt igenom alltsammans. En riktig Frakensein häst!

Hon blir ordinerad en rejäl dos med antibiotika och smärtlindring. Och så naturligtvis fullständig boxvila.

I samråd med veterinären skiljer vi Sessan och hennes föl åt. Dels för att fölet inte kan dia Sessans mjölk med alla mediciner och så skulle säkert fölet slita bort dräneringen i ren nyfikenhet över vad det är som sitter i mammas bog. Vårt andra sto Lina accepterar Sessans föl och tar hand om det precis som sitt egna.

En vecka efter olyckan inträffar nästa hemska sak.

Sessan chockar på antibiotikan. Hon faller ihop i det värsta krampanfall man kan tänka sig. Hon ligger och sparkar och slår i 15 minuter (väldigt lång kvart kan jag lova). Vi kunde höra hur hennes hjärta slog, trots att vi stod utanför boxen och pratade med henne. Jag har veterinären i telefonen hela tiden och efter 20 minuter reser sig Princes upp. Hon är givetvis ordentligt medtagen. Efter ytterligare 5 minuter säger veterinären att vi kan försiktigt gå in till henne och se hur mycket skadan har förvärrats. Konstigt nog är det bara de nedersta stygnen som gått upp.

Veterinären avbryter omedelbart hennes antibiotikakur.

Några dagar senare plockar vi bort hennes stygn och sakta men säkert läker såret ihop.

I början av mars månad är såret så pass läkt att Sessan kan få gå ut i hagen. Och för några veckor sedan började jag så smått rida henne väldigt försiktigt. Nu jobbar vi på att bygga upp musklerna som hon förlorade under sin boxvila. Så sent som igår hoppade vi ett litet lågt hinder i trav. Inget jag trodde jag skulle kunna göra igen för 4,5 månader sedan.

Anledningen till att jag inte har skrivit något under tiden som skadan har läkt är att jag inte velat ha några så kallade goda råd och åsikter om hur skadan ska skötas och behandlas av andra. Vilket jag mot min vilja fått ändå av flera av mina hästvänner. Jag har hela tiden litat på och haft fullt förtroende för behandlande veterinär som hela tiden haft kontakt med ATG-klinik.