torsdag 19 maj 2011

Börjat jobba igen

Nu har vi kommit igång på allvar med Sessans träning igen efter olyckan i vintras. Hon har tappat en hel del muskler under sin boxvila och konvalecenttid så jag är lite försiktig med att rida hårda och muskelkrävande dressyrpass. Istället har jag valt att longera henne.
Hon stressade en del i början av arbetspasset och håller huvudet för högt, men mot slutet gick hon faktiskt riktigt bra. Jag jobbade henne i skritt och trav men inte någon galopp eftersom hon har så lite muskler ännu.
Hon verkade själv tycka att det var roligt att arbeta igen. Både hon och jag ser fram mot nästa arbetspass.

torsdag 12 maj 2011

1,5 mils distans.

Idag har jag ridit en runda på 1,5 mil med Sessan. Det var hur härligt som helst! Vi tog en väg som jag inte ridit på flera år, och helt plötsligt när vi kom fram till ett hus så gick det två bedårande islänningar där i en hage! Sessan tittade misstänksamt på dem men brydde sig inte mycket mer. När vi var nästan 5 km hemifrån började jag bli ordentligt orolig i magen efter att jag druckit lite väl mycket kaffe idag på jobbet. Efter några km fick jag faktiskt hoppa av och smita bakom en buske mitt i skogen. Tur att man är född och uppvuxen ute i buschen. Jag vet definitivt vad jag ska packa ner i ryggsäcken när jag rider lite längre distanser i fortsättningen. TOAPAPPER!!!

söndag 1 maj 2011

Möte med en grävmaskin

(gammal bild)

Idag var jag ute och red Sessan en runda på ca 6 km. För att inte sätta igång henne för fort efter olyckan blev det mest skritt. Men Sess var så framåt och otålig så på vissa korta sträckor fick hon komma fram i väldigt lugn trav, med ett och annat inslag av hennes egna tölt.
Redan när vi skulle rida iväg fick jag hejda henne ordentligt. Min pappa kom nämligen körande på vägen med sin grävmaskin (modell Hedenhös) knappt hade han kommit förbi uppfarten mot oss förens Sessan satte iväg. Jag hade nog trott att hon skulle reagera på maskinen efter som hon varit med om en trafikolycka, men inte då. Hon brydde sig inte alls om den. Skönt. Hoppas att hon fortfarande är lika lugn när det gäller bilar.
Hon var inte det minsta svett när vi kom hem igen, trots att hon brukar börja svettas bara jag lägger på henne sadel och sitter upp.
Trots att det inte blev mycket arbetat är jag jättenöjd med henne idag, och jag ser verkligen fram mot nästa ridpass på tisdag.

måndag 25 april 2011

Lite om Sessans olycka 9:e december 2010

Den 9:e december 2010 kom det in ca 10 vildsvin i hästarnas hage och skrämde hela hästflocken i sken. Alla 7 hästar springer genom ett stacket med 3 elrep ut på en åker. De fortsätter springa rakt över åker och rakt igenom staketet runt åkern och ut på asfaltsvägen. Hela hästflocken sätter av längs vägen i full galopp och snart inträffar det som inte får hända. De möter en bil!
Bilen kör på vår lille Shettis Mysak och Sessan skyddar sitt föl genom att själv bli ordentligt påkörd.
När vi får tag på hästarna och kommer in i stallet möts vi av en hemsk syn.
Sessan har ett ordentligt skärsår på höger bog. Såret mäter ca 20x30 cm. Direkt tillkallar vi vår veterinär
I flera timmar långt in på natten jobbar veterinären med att sy ihop henne. Sessan får mängder av lugnande och bedövning, så jag får agera stötta och hålla upp hennes huvud så veterinären kan komma åt och göra sitt jobb. Gissa om mina armar domnade bort efter några timmar! Ett hästhuvud väger mängder!

Vid klockan två på natten var Sessan ihop sydd och klar och veterinären kunde plocka ihop sina saker. Hon såg riktigt grotesk ut med sin rakade bog, grova stygn och dräneringsrör rakt igenom alltsammans. En riktig Frakensein häst!
Hon blir ordinerad en rejäl dos med antibiotika och smärtlindring. Och så naturligtvis fullständig boxvila.
I samråd med veterinären skiljer vi Sessan och hennes föl åt. Dels för att fölet inte kan dia Sessans mjölk med alla mediciner och så skulle säkert fölet slita bort dräneringen i ren nyfikenhet över vad det är som sitter i mammas bog. Vårt andra sto Lina accepterar Sessans föl och tar hand om det precis som sitt egna.
En vecka efter olyckan inträffar nästa hemska sak.
Sessan chockar på antibiotikan. Hon faller ihop i det värsta krampanfall man kan tänka sig. Hon ligger och sparkar och slår i 15 minuter (väldigt lång kvart kan jag lova). Vi kunde höra hur hennes hjärta slog, trots att vi stod utanför boxen och pratade med henne. Jag har veterinären i telefonen hela tiden och efter 20 minuter reser sig Princes upp. Hon är givetvis ordentligt medtagen. Efter ytterligare 5 minuter säger veterinären att vi kan försiktigt gå in till henne och se hur mycket skadan har förvärrats. Konstigt nog är det bara de nedersta stygnen som gått upp.
Veterinären avbryter omedelbart hennes antibiotikakur.
Några dagar senare plockar vi bort hennes stygn och sakta men säkert läker såret ihop.

I början av mars månad är såret så pass läkt att Sessan kan få gå ut i hagen. Och för några veckor sedan började jag så smått rida henne väldigt försiktigt. Nu jobbar vi på att bygga upp musklerna som hon förlorade under sin boxvila. Så sent som igår hoppade vi ett litet lågt hinder i trav. Inget jag trodde jag skulle kunna göra igen för 4,5 månader sedan.

Anledningen till att jag inte har skrivit något under tiden som skadan har läkt är att jag inte velat ha några så kallade goda råd och åsikter om hur skadan ska skötas och behandlas av andra. Vilket jag mot min vilja fått ändå av flera av mina hästvänner. Jag har hela tiden litat på och haft fullt förtroende för behandlande veterinär som hela tiden haft kontakt med ATG-klinik.