Börjat jobba igen

Nu har vi kommit igång på allvar med Sessans träning igen efter olyckan i vintras. Hon har tappat en hel del muskler under sin boxvila och konvalecenttid så jag är lite försiktig med att rida hårda och muskelkrävande dressyrpass. Istället har jag valt att longera henne.

Hon stressade en del i början av arbetspasset och håller huvudet för högt, men mot slutet gick hon faktiskt riktigt bra. Jag jobbade henne i skritt och trav men inte någon galopp eftersom hon har så lite muskler ännu.

Hon verkade själv tycka att det var roligt att arbeta igen. Både hon och jag ser fram mot nästa arbetspass.

1,5 mils distans.

Idag har jag ridit en runda på 1,5 mil med Sessan. Det var hur härligt som helst! Vi tog en väg som jag inte ridit på flera år, och helt plötsligt när vi kom fram till ett hus så gick det två bedårande islänningar där i en hage! Sessan tittade misstänksamt på dem men brydde sig inte mycket mer. När vi var nästan 5 km hemifrån började jag bli ordentligt orolig i magen efter att jag druckit lite väl mycket kaffe idag på jobbet. Efter några km fick jag faktiskt hoppa av och smita bakom en buske mitt i skogen. Tur att man är född och uppvuxen ute i buschen. Jag vet definitivt vad jag ska packa ner i ryggsäcken när jag rider lite längre distanser i fortsättningen. TOAPAPPER!!!

Möte med en grävmaskin

(gammal bild)

Idag var jag ute och red Sessan en runda på ca 6 km. För att inte sätta igång henne för fort efter olyckan blev det mest skritt. Men Sess var så framåt och otålig så på vissa korta sträckor fick hon komma fram i väldigt lugn trav, med ett och annat inslag av hennes egna tölt.

Redan när vi skulle rida iväg fick jag hejda henne ordentligt. Min pappa kom nämligen körande på vägen med sin grävmaskin (modell Hedenhös) knappt hade han kommit förbi uppfarten mot oss förens Sessan satte iväg. Jag hade nog trott att hon skulle reagera på maskinen efter som hon varit med om en trafikolycka, men inte då. Hon brydde sig inte alls om den. Skönt. Hoppas att hon fortfarande är lika lugn när det gäller bilar.

Hon var inte det minsta svett när vi kom hem igen, trots att hon brukar börja svettas bara jag lägger på henne sadel och sitter upp.

Trots att det inte blev mycket arbetat är jag jättenöjd med henne idag, och jag ser verkligen fram mot nästa ridpass på tisdag.

Lite om Sessans olycka 9:e december 2010

Den 9:e december 2010 kom det in ca 10 vildsvin i hästarnas hage och skrämde hela hästflocken i sken. Alla 7 hästar springer genom ett stacket med 3 elrep ut på en åker. De fortsätter springa rakt över åker och rakt igenom staketet runt åkern och ut på asfaltsvägen. Hela hästflocken sätter av längs vägen i full galopp och snart inträffar det som inte får hända. De möter en bil!

Bilen kör på vår lille Shettis Mysak och Sessan skyddar sitt föl genom att själv bli ordentligt påkörd.

När vi får tag på hästarna och kommer in i stallet möts vi av en hemsk syn.

Sessan har ett ordentligt skärsår på höger bog. Såret mäter ca 20x30 cm. Direkt tillkallar vi vår veterinär

I flera timmar långt in på natten jobbar veterinären med att sy ihop henne. Sessan får mängder av lugnande och bedövning, så jag får agera stötta och hålla upp hennes huvud så veterinären kan komma åt och göra sitt jobb. Gissa om mina armar domnade bort efter några timmar! Ett hästhuvud väger mängder!

Vid klockan två på natten var Sessan ihop sydd och klar och veterinären kunde plocka ihop sina saker. Hon såg riktigt grotesk ut med sin rakade bog, grova stygn och dräneringsrör rakt igenom alltsammans. En riktig Frakensein häst!

Hon blir ordinerad en rejäl dos med antibiotika och smärtlindring. Och så naturligtvis fullständig boxvila.

I samråd med veterinären skiljer vi Sessan och hennes föl åt. Dels för att fölet inte kan dia Sessans mjölk med alla mediciner och så skulle säkert fölet slita bort dräneringen i ren nyfikenhet över vad det är som sitter i mammas bog. Vårt andra sto Lina accepterar Sessans föl och tar hand om det precis som sitt egna.

En vecka efter olyckan inträffar nästa hemska sak.

Sessan chockar på antibiotikan. Hon faller ihop i det värsta krampanfall man kan tänka sig. Hon ligger och sparkar och slår i 15 minuter (väldigt lång kvart kan jag lova). Vi kunde höra hur hennes hjärta slog, trots att vi stod utanför boxen och pratade med henne. Jag har veterinären i telefonen hela tiden och efter 20 minuter reser sig Princes upp. Hon är givetvis ordentligt medtagen. Efter ytterligare 5 minuter säger veterinären att vi kan försiktigt gå in till henne och se hur mycket skadan har förvärrats. Konstigt nog är det bara de nedersta stygnen som gått upp.

Veterinären avbryter omedelbart hennes antibiotikakur.

Några dagar senare plockar vi bort hennes stygn och sakta men säkert läker såret ihop.

I början av mars månad är såret så pass läkt att Sessan kan få gå ut i hagen. Och för några veckor sedan började jag så smått rida henne väldigt försiktigt. Nu jobbar vi på att bygga upp musklerna som hon förlorade under sin boxvila. Så sent som igår hoppade vi ett litet lågt hinder i trav. Inget jag trodde jag skulle kunna göra igen för 4,5 månader sedan.

Anledningen till att jag inte har skrivit något under tiden som skadan har läkt är att jag inte velat ha några så kallade goda råd och åsikter om hur skadan ska skötas och behandlas av andra. Vilket jag mot min vilja fått ändå av flera av mina hästvänner. Jag har hela tiden litat på och haft fullt förtroende för behandlande veterinär som hela tiden haft kontakt med ATG-klinik.

Idag red jag markarbete med Sessan. Jag jobbade henne mycket på volter och serpentiner för att hon ska bli lite mjukare i sin kropp. Det som jag kommer att jobba mest med när det gäller markarbetet är att hon inte ska tölta på banan utan jobba på i en bra och taktfast trav med en ordentlig framåtbjudning. Framåt vill hon ju i och för sig men inte så stressat, tack.

Jag hade en balanstygel/balansrep om halsen på henne och det funkar så himla bra! Hon flyttar tillbaka sin vikt mot bakdelen och jobbar bakifrån och framåt. Hon slappnar av och sänker sitt huvud när hon får hjälp att hitta sin balans och jag verkligen känner hur ryggen höjs när hon hittar rätt form.

Så bra som Sessan gick idag har hon inte gjort sen innan vintern. Det var riktigt kul att rida och det märktes att även Sessan gillade det. I ett sånt läge är det svårt att sluta när det går som bäst. Nu längtar jag till nästa gång jag ska markarbeta henne. Hoppas det går lika bra som idag.

Planering v 32

Nu är Sessans lugna period som dräktig och med föl vid sidan över. Nu börjar arbetet på allvar igen. Målet är att vi någon gång under hösten ska åka på en enkel Clear Round-hoppning. Prinses har en bra grundkondition i sig själv men den behöver förbättras en del ändå. Vad hon behöver tränas på är framför allt sin trav när jag rider på en bana så hon inte töltar där. Hon behöver även mycket lösgörande övningar. Hon har tappat en del styrka under dräktigheten och tiden i hage med föl vid sidan.

Kommande vecka har jag planerat preliminärt så här:

Måndag: Vilodag.

Tisdag: Markarbete. Efter uppvärmningen blir det arbete på volt med många byten av volt, för att lösgöra henne. Gångarter skritt och trav.

Onsdag: Vilodag.

Torsdag: Rida ut. Här är det konditionen och styrkan som ska tränas med mycket trav och klättring i skogen. En övning för att hitta stödet i handen ska också göras.

Fredag: Vilodag.

Lördag: Markarbete. För att förbättra traven blir det bomövning efter uppvärmning och lite lösgörande arbete.

Söndag: Hoppning. Några enkla fristående krysshinder hoppas efter uppvärmning och lösgörande arbete.

Tömkörning

Nu har jag äntligen kommit igång med Sessans arbete ordentligt.

Idag har jag tömkört henne mest i skritt. Hon jobbade ganska bra redan från början av passet.

För att hon skulle bibehålla sin framåtbjudning lät jag henne trava lite. I början ville hon helst tölta men när jag drev henne framåt föll hon in i en mer taktmässig trav. Hon ville gärna fatta galopp då och då, men eftersom hon inte är i riktig kondition än så saktade jag av henne till trav direkt.

Jag är helt klart nöjd med det hon presterade idag och när jag jämför med en bild från förra året så går hon betydligt bättre nu.